En dag ska någon av er bli min man

Tittar på filmer där tärnabypojkarna åker snowboard. Blir åter igen över huvudet förälskad. Bestämmer mig för att viga mitt liv åt snön så att jag har en chans att bli en del av gemenskapen.

Jag ser hur jag blir en i gänget. När dom skrattar skrattar jag, när det diskuteras hopp och rails nickar jag (om än helt oförstående om vad det egentligen betyder) och säger ''Mata'' och när någon ramlar ropar jag ''uuuh'' och skrattar rått i kör med de andra.

Jag är väl medveten om att jag alltid skulle vara det tredje hjulet. Jag skulle vara den som åker själv i liften, som ingen väntar på i backen utan som jäktande skyndar efter, och jag skulle vara den som under busandet (typ åka skateboard jättefort inomhus, liksom ihh!) fascinerad står bredvid och fnittrar. Men det duger fint för mig.

Dom verkar ha så kul. Och är så duktiga. Åh.