du älskade höst

någon sa mig att det inte blivit höst än.
jag slog dövöra till, precis som jag klickar på mute när det är vädret på tv och dom säger att det ska bli sommarvärme i september.
för mig har det redan varit höst länge.
jag klär mig i mössor, halsdukar och koftor för att sedan stå glänsande svettig på tåget hem från jobbet.
jag pallar äpplen tills det svider i magen, bakar paj efter paj - äpple, blåbär, annanas, hallon - lever på soppor så varma att min tunga blir brännskadad, och mackor, helst med svamp på.
jag dricker löjligt mycket te (helst choklad eller mint) och varm chokld (helst den här fast utan rommen).
jag går ut i skogen med calle, blundar och andas in, djupt, luktar, och bestämmer mig därefter för att bli renlevnadsmänniska.
jag läser böcker, så fort jag får tillfälle, flera på en gång; en badbok, en tågbok, en sovbok. dikter, romaner, noveller.
på jobbet beklagar jag mig över att det inte finns några träd utanför så att man kan få höstiga myskänslor.
chefen skrattar, löven har inte ens blivit gula än.
då ler jag; länge leve hösten!