---

idag har jag gråtit.
för idag har jag insett att min kamera verkligen är borta och därmed också den ungdomstid av resor och njutning som det är mening att man ska ha efter studenten och sedan berätta om för sina barn.
jag insett att denna tid för mig bara kommer att innebära jobb. och ångest.
idag har jag såklart också jobbat.
sen gråtit lite till.
jag har drägglande sett miranda avnjuta en dyr sallad och sedan, som ett svältande barn, slängt mig över hennes rester.
gråtit igen.
bakat äppeltarte. som blev äcklig.
gråtit.
sett på film. om en präst. som var pedofil.
tyckt synd om alla arma barn som ständigt är under vuxnas våld.
nu ska jag sova. klockan är tio i nio.
jag är arbetande deprimerad pensionär som aldrig pensionssparat.