---

---

jag är ingen do-er. skjuter jämt upp allt.
som att svara på sms, tar normalt några dagar.
för att inte tala om facebookkonversationer och mail.
har tusen attgöra-listor. en för varje dag, vecka, årstid. en för livet.
idag sa jag till mig själv att jag skulle bli en do-er.
som min moster. rask och tjäck och do-er. receptet till framgång.
sen gick jag in på min mail.
såg alla mail jag borde svara på.
sa till mig själv att jag blir do-er i september, att då!
insåg mitt misslyckande.
skrattade.
suckade.

---

idag har jag gråtit.
för idag har jag insett att min kamera verkligen är borta och därmed också den ungdomstid av resor och njutning som det är mening att man ska ha efter studenten och sedan berätta om för sina barn.
jag insett att denna tid för mig bara kommer att innebära jobb. och ångest.
idag har jag såklart också jobbat.
sen gråtit lite till.
jag har drägglande sett miranda avnjuta en dyr sallad och sedan, som ett svältande barn, slängt mig över hennes rester.
gråtit igen.
bakat äppeltarte. som blev äcklig.
gråtit.
sett på film. om en präst. som var pedofil.
tyckt synd om alla arma barn som ständigt är under vuxnas våld.
nu ska jag sova. klockan är tio i nio.
jag är arbetande deprimerad pensionär som aldrig pensionssparat.

nick mann

appropå förra inlägget och sentimetaliteten

och så lyssnar jag och stina nu på låtar som mitt band spelade i nian.
det gör det inte bättre.

nu är det rusdricka igen.

precis som igår.

och så jobbar jag sju av sju dagar denna vecka.

men det är bra.

av ruset förlorar man förståndet.

jag hatar förståndet.

det ska man inte ha när man fortfarande är tonåring (det är bra att stina ser ut som äkta tonåring på bilden också)-

fast av ruset blir man sentimental och som bodil malmstens säger:

''det här med att nostalgi har blivit så stort beror på att människor känner en sådan glädje över att över huvud taget minnas någonting att de minnen som inte gör ont får en dignitet de aldrig gjort anspråk på. nostalgi urholkar sjärlen''

alltid är det något.

waynes update

vi har fått en ny tjej på jobbet. hon är lika gammal som jag.
hon är min motsats.
hon ska bli läkare.
hon frågade vad jag ska gör nu efter gymnasiet.
vara ung och dum ett tag till svarade jag.
hon skrattade inte.
hon speglar sig i grillen hela tiden.
och har en cappucino-pojkvän som hon springer iväg och pussar under arbetstid.
och så skrattar hon aldrig.
står mest, smuttandes på en colalight (hon säger hon är beroende) och bara tittar.
eller så skär hon morotskaka i tusen år som ändå bara blir fel och så får hon massa ångest för hon är perfektionist (något ni har gemensamt tänker ni, men nej, tyvärr, för jag lider av typ 1 och hon av typ 2).
tur att man inte jobbar tillsammans så ofta säger jag.

***

jag var på flygplatsen idag, grät och kramades för hon, den andra hälften, flyttar till london och lämnar mig kvar ensam

sommarmorgonar

sitter i sedervanlig ordning ute och äter frukost och läser tidningen (al capone idag min maffiasommar till ära!). min granne cyklade förbi, hon hade plockat vildhallon, jag fick en näve.

---

hänger med mathilda. vi tittar på cry-baby. jag äter smet/nästan-kaka. johnny depp är rätt ful.

kakan:


baben:


njuter

---

vi levde på att vi faktiskt är inne på vårat sista tonår och gick på hemmafest. vi dansade modern dans, tittade på nakna pojkar, snodde öl och åkte hem den tiden vi egentligen brukar åka till jobbet

---

vi var vuxna; åt tre rätters och pratade om livet efter döden, för vi är snart tjugo